Det är Emma och det är Marcus. Två tjugoåringar som har startat en podd i brist på mål i livet, syfte, mening, signalsubstanser, sammanhang, social samvaro och pengar till professionell terapi. Får istället svamla, försöka sig på sociala framsteg och kanske hitta någon form av drägligt leverne. Ser mörkt ut. Men vi tjötar ändå. Hetsar med Taube-släktet. Ljuger och förskönar. Största andelen av tiden läggs på att stirra planlöst ut i fjärran. Emma säger något om ångest. Maccan lyssnar knappt men håller med. Sedan mumlar han något osammanhängande, också om ångest. Lyssna!!!
