Litteraturkritiken Annina Rabe har läst två nyutkomna böcker som tittar närmare på våra kläder. En praktisk handbok som ger råd och tips - och en reportagebok om textilindustrins mörka hjärta. I den värld där jag växte upp på 1970-talet var mode ett skällsord. ”Man måste faktiskt inte köpa dyra modekläder” löd våra föräldrars budskap när de hävdade med bestämdhet att lågprisjeansen från dåvarande tids billighetsvaruhus Epa var minst lika snygga och ett mycket bättre val än de dubbelt så dyra jeansen från Gul&Blå eller Puss&Kram. Och när jeansen blev för korta eftersom vi växte rätt snabbt i den åldern, sydde de händiga föräldrarna på en bård längst ner med något färgglatt mönster som förlängde byxornas livstid med ytterligare några månader. De som var hippa i klassen hade naturligtvis inte byxor med påsydda bårder nedtill. På något underligt sätt hade de dessutom lyckats få sina föräldrar att gå med på att betala de där dyra modejeansen i stället för Epa-byxorna. För oss andra
