"Det här är ett minne jag delar med många. Det är vinter. Jag leker i en park. Jag är här med min dagmamma och några andra barn. Mörkret är kompakt, marken är täckt av snömodd. Det är vinter och det har varit vinter så länge jag kan minnas. Det är som om inga andra årstider ens existerat. Dagarna är som veckor. Jag kommer hem klockan fem på eftermiddagen. Klockan halv sex börjar barnprogrammen på tv. Halvtimmen dit är en mansålder. Sen dess har har tiden börjat gå snabbare. En vinter slutade plötsligt att vara ett år lång. Allt började gå snabbare ju äldre jag blev. Framför allt - själv tiden förändrades. Kanske är det inte något märkligt. En gång fick jag upplevelsen av tid förklarad för mig. Det var en professor i filosofi som ville vara pedagogisk. "Du förstår" sa hon. "När du är två år är ett år femtio procent av ditt liv. Ett år är halva ditt liv. Det här påverkar din tidsuppfattning. Du mäter omedvetet tiden utifrån din egen ålder. " Jag är trettio år nu. Ett år är bara en trett
