"Vi var två bardomsvänner som begav oss av på en gemensam resa. Det här var direkt efter gymnasiet, vi visste inget om vad vi skulle göra av våra liv. Eller i vilken riktning våra önskningar och drömmar skulle föra oss. Jag och min barndomsvän bestämde oss för att bila ned genom Europa och upptäcka allt som vi trodde kunde upptäckas. En julidag, det här var i norra italien, kom vi fram till en ensligt belägen bergby där ett ensamt munkkloster blickade ned på oss från en närliggande bergstopp. Vi bestämde oss för att bege oss fram till klostret för att där fråga om vi kunde få övernatta. Vi blev insläppta av en fårad munk. Vi talade inget gemensamt språk, men snart hade vi blivit visade till varsin besökscell. Vi väcktes tidigt på morgonen, det var tid för den första bönen. Där i den bleka gryningen, det var kallt som i ett kylskåp i den gamla stenkyrkan, hände något väldigt märkligt. Under en kort stund svepte ett ljus över mig. Jag stod längst bak i kyrkan och såg munkarna komma in
